Söndra och härska
Integration med alla medel
I början av 1900-talet introducerades på svenskt akademiskt
håll (Wiklund, Lundborg m fl) den uppfattningen att de finsktalande i
finnbygden till rasen är ursprungligen och övervägande svensk, ehuru den
genom omständigheternas makt kommit att bli finskspråkigt. Denna
förfinskningsteori lanserades i samband med aktiveringen av
försvenskningsarbetet i finnbygden. Detta framställdes som ett kulturarbete i
syfte att återge befolkningen dess ursprungliga språk. Forskare framhöll att
som finnarna (alltså senare och efter svenskarna) inflyttade i större antal
och förökade sig hastigare än svenskarna, kom de senare i efterhand i
minoritet och förfinskades. En av tidens viktigaste frågor var nämligen att
svenskarna befarades vara på utdöende. Man trodde att för få barn föddes
och att många av dem var av dålig kvalitet; en fråga som rasbiologerna skulle
lösa.
Intressant att professorn och rasbiologen Herman Lundborg och
andra svenska skallemätningsexperter ansåg tordedalsfinnar övervägande
tillhöra svensk ras, fast finnar i övrigt av dessa experter klassificerades
som mongoler, en lägre ras. Lundborg även lade grunden till världens första
statliga institut för eugenik (rashygien) år 1921, Rasbiologiska Institutet
vid Uppsala universitet 1921, var nazister hämtade inspiration ifrån.
Institutet finns kvar än idag.
Finska språkets särställning
Konventionen och lagen om minoritetsspråk trädde i kraft
den 1 april 2000 och den gav bland annat finskan status som officiellt
minoritetsspråk i Sverige. Beslutet innebär att samer, sverigefinnar,
tornedalingar, romer och judar erkänns som nationella minoriteter i Sverige.
Ratificeringen innebär också att Sverige skall ge stöd och skydd åt fem
minoritetsspråk i vårt land: samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska),
romani chib och jiddisch.
Redan den 8 september 1994 beslöt den svenska regeringen att
finska språket skall ha en särställning i Sverige: "Denna
särställning bör beaktas på olika nivåer och sektorer i det svenska
samhället."
Finnar är ingen minoritet i riket utan landets
ursprungsbefolkning, som bebott landet inte i 500 år utan från första början
efter isens senaste retirering, och före indoeuropéernas inträngande långt
ifrån öster. Det finns en kontinuitet av flyttningar i detta område, redan
före några statsbildningar.
Finska språkets historia i landet är lika långt som
befolkningens, men präglad av språkbytet. Detta språkgränsens glidande
norrut är en process som började ca 5500 fvt, och som fortgår än idag.
Språkbytet från uralsk/finsk-ugriskan U/SU till ett indoeuropeiskt språk IE
har medfört assimileringen av dessa tidiga folk i den germanska folkmassan.
Detta innebar också att SU språken medverkade i syntesen av germanska språk (IE+su),
dvs deras urskiljande från andra indoeuropeiska språk. De som talade ett IE
språk, ändrade ursprungsbefolkningens språk, men förändrades även själva.
Bronstidens finska i Mellansverige försvann efter år 700
fvt. Svedjefinnarna, som bosatte sig i 150 kommuner i 10 län på 1500- och
1600-talen, kom i språkbytets sista skede på 1960-talet; dvs deras modersmål
försvann för gott. I vilket skede av språkbytet tror Du befinna dig i? Du kan
kanske både tänka, tala och skriva på finska. Dina barn? Deras barn?
Kronan importerade know-how i riket i form av några tusen
(högst tiotusen, troligen inte ens hälften) valloner, främst på 1600-talet.
Deras ättlingar menar idag att kanske uppemot en miljon svenskar är av
vallonsk härkomst, vilket är en ganska optimistisk kalkyl. Hur många svenskar
kan man beräkna vara av finskt blod när man vet att antal inflyttade finnar
är betydlig högre än valloner någonsin? Om vi skulle räkna med Sveriges
ursprungsbefolkning av finsk-ugrer som är en beståndsdel i den germanska och
svenska folkhopen? Uppdraget är ogenomförbart - svenskar
och finnar är så pass sammanflätade.
Officiella språk och minoritetsspråk
Republikens president sänder sina bästa hälsningar till
minoritetsveckan i Umeå våren 2000, och uttalar sig om finska språkets flera
sekler långa rötter i Sverige, och att Sverige "förlorat" Finland.
Presidenten är en feminist, och känd för sitt engagemang för olika etniska
och sexuella minoriteternas rättigheter i Finland. Hon även vill behålla
Finland officiellt tvåspråkigt, och Sverige officiellt enspråkigt. Varför
denna inställning i språkfrågan, fast de finlandssvenska och sverigefinska
minoriteterna i resp land är ungefär lika stora, och finska språkets rötter
i Sverige är betydligt längre än svenska språkets i Finland.
Många sverigefinländare ser presidenten som sin högsta
beskyddare. Men hon verkar vara totalt okunnig om att finskans rötter i Sverige
är betydligt längre än hennes nämnda femhundra år. Finskan i Sverige är
ett ursprungsspråk, som enligt den eniga politiska klassen i både Sverige och
Finland, får nöja sig med ett minoritetsstatus i Sverige, medan svenskan som
tvingades på Finland först efter den svenska erövringen från 1200-talet, är
ett officiellt nationellt språk.
Officiella minoriteter
Kronan har definierat följande fem minoriteter med resp fem
minoritetsspråk:
-
romer och romani chib; gruppen är inte homogen
(zigenare, resande, tattare m fl), och presenterar olika versioner av sin
härkomst. Toleransen mellan grupperingarna om frågan är låg. Resandefolkets resande-rommani
och zigenarnas romanès är påfallande lika. Båda har ett stort
antal hindi-ord. Förespråkarna menar att de bägge språken är romani
chib. Chib betyder tunga. Romani chib kan då översättas
med romani-tungomål, eller fritt, modersmål. Faktum är att indiska
och pakistanska invandrare idag har möjlighet att kommunicera med zigenare
och resande. Detta innebär inte att man med vetenskaplig säkerhet kan
bevisa att gruppen och indier är av samma folk – men det innebär heller
inte motsatsen. Dök upp under medeltiden i Europa, alltid förföljda.
Första gången i Sverige 1512. Fick rätt att bosätta sig i Sverige i
slutet av 1800-talet. SIL
International, FN:s officiella rådgivarorganisation i språkfrågor
räknar två språkgrupperingar av zigenare-romer i riket; romani kalo
(1000 till 2000 talande), och romani vlach (1000).
-
judar och jiddisch; judarnas historiska språk är
hebreiska. jiddisch är en i Östeuropa bland icke-semitiska eller
ashkenazi judar (kazarer, mongoler, turkar) uppstått kommunikationsmedium
och är en blandning av slaviska och tyska språk. Delas i två
huvudgrupper, öst och väst. Räknas som ett dött språk i Europa av SIL,
inga uppgifter om antal. I Sverige talar en handfull överlevande
öststatsjudar jiddisch. Judar fick fulla medborgerliga rättigheter
i Sverige 1870.
-
samer; ett ursprungsfolk. SIL delar i fem språkgrupper;
Ume (500 pers), Pite (1000), Lule (2000), norra (5000), södra (2500).
-
finnar; ett ursprungsfolk. SIL fastställer antalet
finsktalande till 443 000.
-
Tornedalsfinnar och meänkieli; nybyggare och
pionjärer som slog sig ned i området från första århundradet. Talar en
på området typisk dialekt av finskan blandat med kökssvenska. En del
Tordedalingar hävdar att det är ett eget språk; meänkieli. De
flesta, även Finska språknämnden, säger att det är en av finskans
dialekter. Inga uppgifter av SIL.
Språkgrupperna i riket
SIL International annars anger följande språk i Sverige med
antal talare (1995): albanska 4 000, danska 35 000, estniska 60 000, farsi 35
000, grekiska 50 000, kurmanji 10 000, latviska 6 000, norska 28 000,
serbokroatiska 120 000 eller mer, turkiska 20 000, turoyo 20 000, från
Latinamerika 35 000, från Irak 6 000, samt blinda 15 716 och döva 8 000.
Dessa minoriteter faller utanför 2000 års
minoritetskonvention p g a 150 års regeln, som är konstruerad för att
inkludera de två godkända minoriteterna vars behandling svenskarna synnerligen
känner dåligt samvete om, dvs de som nu kallas romer (zigenare, resandefolk,
tattare) och judar som talar jiddisch (de flesta judar i Sverige kan inte
jiddisch). Dessa minoriteter i klassen ’övriga’, av vilka de flesta är
avsevärt större till antal än de redan godkända (förutom finnarna), blir
väl officiellt godkända senast när de uppfyller 150 års regeln. Eller litar
kronan på att integrationsprocessen undanröjer problemet.
Hemland och hemspråk
Sverige presenterar sig gärna som föredöme vad gäller
jämlikhet och olika grupperingars lika rättigheter, när staten, som i forna
Sovjetunionen, genom lagstiftning skapar jämlikhet på papperet. Det politiskt
korrekta sk fria media levererar politiska kampanjer om kvinnofrågan,
genusperspektivet, sexuellt lika behandlande osv. Dessa frågor är enligt de sk
journalisterna aktuella och angelägna, och kommer på första sidan samt ältas
i eviga debattprogram. Minoritetsfrågor står långt ner på den här listan.
Hur väl ligger egentligen Sverige till i
minoritetsfrågorna? Faktum är att denna bejublade
minoritetskonvention är ett ensidigt svenskt politiskt beslut som formades emot
experternas råd. Det är ett försök att avleda uppmärksamheten från att
Sverige inte har ratificerat FN:s minoritetskonvention och verkar inte ha någon
avsikt att göra det heller. Denna FN:s konvention har i t ex Kanada medfört
grundandet av inuiternas eget, mycket autonomt område Nunavuk
Kavamat.
Den 10 augusti firas ursprungsfolkens dag internationellt.
Samerna i Sverige vägrar fira denna dag p g a rasism och förtryck mot
ursprungsfolket samerna i Sverige. Politrukkerna har klart framfört att samerna
har ingen autonomi, kompensation eller återställande av sina gamla förlorade
rättigheter att vänta. Dessa samma politrukker gärna kritiserar förtryck av
minoriteter; dvs andra länders förtryck av sina minoriteter.
Hemspråk är ett svenskt påhitt och ett rent fascistiskt
och racistiskt redskap i syfte att ta ifrån människor deras modersmål.
Apartheid-Sydafrika hade sina hemland (homeland) för sina förtrycka
ursprungsfolk, Sverige har hemspråk (homelanguage) för att förtrycka sina.
Ända in på 1960-talet bestraffades barn när de yttrade ett enda ord på sitt
modersmål. Idag har man en annan konstruktion med hemspråk, men med samma
syfte – den heliga inkvisitionen, oops integrationen. Modersmål är en
mänsklig rättighet.
Är det hip att vara en finne?
Nomenklaturan, den politiska klassen, känner sig nöjd efter
undertecknandet av minoritetskonventionen. Det fantastiska är att även de som
säger sig representera den sverigefinländska befolkningen, och som i deras
vägnar har godkänt konventionen, är nöjda med dessa tomma ord. Utfästelsen
om finnarnas och finska språkets särställning i Sverige är inramad och
upphängd på väggen i finska föreningarna. I praktiken har svenskarna
framgångsrikt lyckats urvattna hela minoritetsfrågan, som romarna med söndra
och härska. Sverigefinnar har man lyckats splittra i två, och ursprungsfolken
i Sverige står lika, dvs med lika litet inflytande, med några verkliga
minoriteter.
Finska språkets särställning i riket utmärks av att den
jämställs med ett av zigenarspråken och med ett språk som räknas som död i
Europa. Politrukkerna naturligtvis hoppas att även finska språket försvinner
för gott, och man slipper problemet. Som språkbytets process har fortskridit
och fortgår, är finska språkets öde i Sverige beseglad. Detta naturligtvis
om vi inte gör någonting åt saken. Vi måste sluta samtycka med den politiskt
korrekta, racistiska integrationen, vilket är samma försvenskningsprocess i en
annan förpackning, som med fascistiska medel bedrevs i Tornedalen ända in på
1960-talet. Mångfaldsberedningar fabricerar mångfaldsillusioner.
Idag är det hip att vara feminist, bög och flata. Blir det
någonsin hip att vara karl, hetero och finländare?
Mikael.Reuter@iki.fi
